Som ni vet så pusslade jag och Catta i Söndags. [Länk] Varje dag sedan dess har jag ångrat att jag någonsin plockade undan pusslet, och varje dag har jag varit nära att plocka fram det igen. Men bor man i en etta på 23 kvadrat så behöver man sitt matbord till att äta och plugga vid, så jag kan inte låta det ligga framme och inte avsätta tillräckligt med tid för att göra klart det.

 

Så snart jag gjort mig i ordning ska jag åka till Catta med pusslet och ägna hela dagen till att få klart det. Så himla konstigt hur excalterad man kan bli över att få pussla! Har ni blivit såhär excalterade över någonting konstigt någon gång?