Varje år sedan jag var max tolv så har mina föräldrar åkt på semester till Kungshamn en vecka varje sommar. De senaste två åren har jag inte varit med, jag antar att livet kom ivägen. Jag antar att jag vill känna mig vuxen, att det kändes onödigt när alla kompisar var här hemma.

 

Men i år följde jag med och inte en sekund har jag ångrat det beslutet. Och nu när jag ser löven dansa över åkern utanför fönstret kan jag inte låta bli att sakna dagarna där så fruktansvärt mycket. Det kan ha varit de enda dagarna då jag verkligen fylldes av sommarkänsla, och det fanns absolut ingenting som tvunget skulle göras.